Den 27 Mars 1996 klockan 4.55 föddes vår lilla flicka i soluppgången efter två timmar och femtio minuter på Södersjukhuset.

Tisdagen den 26 mars kom jag hem vid haltiotiden efter att ha gått upp alla trapporna till lägenheten (bodde på sjätte våningen, hissen var trasig). Jag hade känt att jag haft lite ont i benet precis under magen men trodde att det var bäckenuppluckring. Vid halvelvatiden tyckte jag att det började kännas mer och ungefär 23.00 så var det ca tio minuter mellan ”värkarna”. Fattade inte riktigt att det var på gång, det kändes inte alls som jag trodde att det skulle göra och gjorde inte alls så ont som jag trodde heller. När det började göra ondare ringde jag till Huddinge förlossning men de hade fullt och sa att jag skulle lägga mig i badet en stund och ringa senare. När vi ringde igen var det fortfarande fullt och vi ringde till Södersjukhuset.

Till Sös kom vi när klockan var fem minuter över två på natten/morgonen och då hade jag ordentligt ont. Barnmorskan som tog emot oss hette Pävvi. Hon visade in oss på ett rum och undersökte mig. Jag var öppen fem centimeter. Klockan 2.20 kopplade hon på Ctg för att se hur sammandragningarna och barnets hjärtljud var. Lilla hjärtat slog 130 slag i minuten. Sammandragningarna kom med 2-3 minuters mellanrum och varade i 60 sekunder.

Klockan 2.35 hade jag så ont att jag började andas i lustgasmasken. Förstog inte riktigt hur den funkade och tyckte inte att det hjälpte något vidare.
Klockan 2.55 var jag öppen 7 centimeter och barnmorskan tog hål på fosterhinnan så att vattnet gick.
Klockan 3.30 fick jag ryggmärgsbedövningen som jag legat och skrikit efter i över en halvtimma. Jag tyckte inte att det vart så himla mycket bättre av den för trycket mot rumpan, som var det värsta, försvann inte.
Klockan 3.50 var jag öppen 10 centimeter och fick ställa mig på knä över en saccosäck men det kändes mest som att magen var i vägen och jag lade mig ner igen.
Klockan 4.30 blev sammandragningarna glesare och 4.20 satte barnmorskan in ett värkstimulerande dropp och det gjorde att de kom tätare igen.
Klockan 4.30 låg jag på sidan och försökte krysta men urinblåsan var så full att det gick inte. De satte in en kadteter. Trodde att det skulle vara hemskt men i all förlossningssmärta så kände jag det inte ens. När urinen var tappad kändes det bättre men då gick helt plötsligt fosterljuden nertill 80 slag i minuten och jag fick börja andas syrgas. Hörde att det blev lite panik i barnmorskans röst och jag hörde att de tänkte tillkalla läkare och ”klippa” upp den sista biten. Tog i och krystade allt vad jag kunde och när huvudet var som störst mellan benen kändes det som jag skulle börja brinna.

Klockan 4.55 föddes vår lilla tjej i soluppgången. När huvudet var ute gick resten jättebra. det var en hal liten kropp som lades på mitt bröst. Den känslan och lukten kommer jag aldrig att glömma. Hon skrek på en gång och det lät som hon sa: ”näe, näe, näe”. Efter sju minuter så föddes moderkakan fram och medan jag och Benny beundrade vår dotter så syddes jag mellan benen. När de sytt klart hjälpte barnmorskan mig att få lilla snuttan till bröstet så att hon kunde suga. Barnmorskan lämnade oss ensamma en stund och kom med mackor och någonting som skulle likna Champange.

Efter en stund (6.30) tog barnmorskan med underverket och Benny in i ett rum där hon vägdes, mätte huvud och kropp, gav en k-vitaminspruta, kände i gomen, tog tempen och lite annat. Vikt 3405g, längd 49 cm, huvudomfång 34 cm Tänk att en sådan perfekt och vacker liten tjej har legat i min mage i nio månader.

Pappa Benny klippte navelsträngen!! Han var så duktig och hjälpte mig under hela förlossningen.

I dag fyller hon femton år. Mitt hjärtas fröjd och glädje! Shit vad fort tiden går!
Grattis Emelina! Jag älskar dig!