Har just lyssnat klart på Stockholmssyndromet av Janne Olsson

Janne Olsson är mannen som tog fyra pesoner som gisslan på Kreditbanken vid Norrmalmstorg den 23:e augusti 1973.

I boken berättar han själv om dramat som utspelade sig under sex dagar inne på banken samt om en mängd andra olika händelser i hans liv. Tror att jag själv fick en släng av Stockholmssyndrom när jag lyssnade på boken. För det första så hatar jag vanligtvis skånska  men efter bara en liten stund hade jag vant mig vid Jannes dialekt och tyckte att den lät riktigt trevlig. Vande mig till och med vid hans ”smaskande” som jag störde mig nåt ofantligt på i början av uppläsningen. Kände stundvis medlidande med honom och kände förståelse för många av hans handlingar….

Helt ”smittad” av syndromet blev jag ändå inte. Eller kanske så blev jag botad mot slutet av boken. Tycker att han höjer sig själv lite väl mycket till ”skyarna”, får en känsla av att han är stolt över den historia han skapat genom Norrmalmstorgsdramat och dessutom blir jag lite arg när jag hör meningar som ”livet jag var TVINGAD att leva” osv. Det är väl ingen som tvingar någon att stjäla från andra? Blir också en smula förundrad över hans förhållningssätt till några av sina barn (ska inte berätta för mycket. Du får läsa och tycka själv).

Hur som helst så tycker jag att boken var intressant och underhållande. Den ger en massor att tänka och fundera på. Den är stundvis spännande, lärdomsrik och framkallar massor av olika känslor som hat, medlidande, förundran och äckel.

Läsvärd!