Läste denna artikel i Aftonbladet i dag >>>

Visst, barnen i dag är kanske kaxigare och visar mindre respekt. Men lärarna likaså skulle jag vilja säga. Absolut inte alla barn och absolut inte alla lärare. Och när jag tänker efter så har det kanske varit så här i alla tider?

Minns tydligt ett par lärare som hade märkliga metoder för att få tyst på oss i klassen. En gång på träslöjjden blev jag slagen av en järnlinjal över fingrarna. Tror att magistern bara skulle skrämma mig och slå i bordet men jag röck till och flyttade handen så att den hamnade rakt under linjalen som kom med sådan kraft att jag hade märken i flera dagar efteråt. Gick väl i tredje klass vill jag minnas.

I högstadiet hade vi en lärare som ofta hade med sig basebollträ till lektionerna. Han använde den inte på oss men hotade väl med det ett par gånger. Hans metod fungerade dock. Det fanns ingen lärare som eleverna visade sådan respekt för (lika så träsläjdsläraren i lågstadiet).

Sedan fanns det ju lärare man visade respekt för bara genom att de själva visade respekt för oss elever. De snälla och lagom stränga.

Den tredje sorten var gaphalsarna och lipsillarna. De som kanske egentligen inte borde varit lärare. De saknade förmågan att få tyst på en klass och trodde att det bästa sättet var att börja grina eller skrika som tokar. Vi hade några sådanna också. De hade ingen som helt auktoritet och efter en gråtattack var det omöjligt att vinna tillbaka respekten av ett gäng tonåringar.

I min dotters klass (de går i 6:an) har de haft en vikarie en tid som skriker och gapar på ett märkligt sätt. Med all säkerhet har klassen betett sig illa mot vikarien. De kanske inte har lyssnat eller räckt upp handen och pratat när de inte får.  Nu vet jag inte exakt hela historien men enligt min dotter hade hon börjat skrika åt dem direkt när de kom in i klassrummet för första gången på grund av  att hon tyckte att min dotter och hennes kompisar var alldeles för hårt sminkade, undrat varför de förstör sig själva på det viset, sagt ett de inte såg kloka ut osv…  Min dotter härmade hur hon ”lät” och jag skrattade lite för mig själv och tänkte: ”så där kan hon ju inte låta och säga, min dotter överdriver säkert”.

I går blev lärarvikarien avskedad.

Medan vikarien hade fått ett hysteriskt utbrott i klassen och skrikit saker som ”era borskämda jävla ungjäääävlar” och ”ni tror att ni är så jääääävla märkvärdiga era jääävlar” och mycket mer hade det suttit en annan förstummad lärare i klassrummet bredvid och lyssnat på allt i hop. Hon hade inte en enda gång hört eleverna prata. Däremot hörde hon vikarien skrika , svära och bete sig minst sagt olämpligt.  Detta hade resulterat i ett samtal med rektorn och ett avsked av läraren.

Min dotter hade dessutom spelat in lärarvikarien  på sin mobil. Detta spelade hon upp både för oss och för deras andra lärare.
Visst. Som sagt…. Klassen har säkert betett sig illa men att som lärare få ett sådant utbrott som denna lärare fick är helt oacceptabelt. Under inspelningen använder hon ordet ”jävla” säkert sju gånger och hon skriker på ett sätt så att man undrar om hon är psyksjuk.

Och vad har hon för rätt att kommentera min dotters utseesnde egentligen (börjar inse att dottern kanske inte överdrev den gången)? Kanske hon förlorade barnens respekt i samma sekund som hon träffade dem första gången.

Det är säkert tufft att vara lärare i dag men lika tufft att vara elev. Det sparas in, det byts lärare till höger och vänster och med vikarier utan pedagogiskt sinne så är det inte lätt att få ordning i en klass.

Och angående artikeln i Aftonbladet. Hur tänkte de här lärarna egentligen? Självklart så talar pojken om detta för sina föräldrar och självklart så får en sådan grej följder? Hur respektlös han än var så kan man inte förnedra ett barn på det sättet. Måste finnas betydligt bättre sätt att lösa konflikter på.  Barn förtjänar också respekt!