Egentligen är allt precis som vanligt.

Men en gång i månaden förvandlas jag till någon jag inte vill vara. ALLT är fel. Jag blir ledsen om någon säger halv sju, har väääldigt svårt att le, alla är emot mig, jag är tjock, jag är jävligt ful, alla är mer eller mindre dumma i huvudet och jag mår fruktansvärt dåligt. Det finns ingenting någon kan säga för att jag ska ändra mitt sätt att tänka under den här perioden. Och även om jag själv vet vad det beror på att mina tankar är som de är just då, så kan jag inte ändra dem.

Varför har naturen gjort att vissa kvinnor blir så här? Är det för att ni män ska slippa att ens göra ett försök att närma er när det ändå inte är någon vits till fortplantning? Det måste vara så finurligt fixat…. Kvinnor i klimakteriet får ju liknande symptom (har jag hört).

Det är tamejfan inte lätt att uppnå jämlikhet i den här världen när till och med naturen är på männens sida?