Vi spenderade långfredagen på Nordiska museet. När vi hade varit där i närmare fem timmar så var det dags att börja klä på oss och åka hemåt…. Mitt i påklädningen märker jag att Thelise fattas. Hittar henne på golvet lite längre bort i den stora salen (ni vet, den där Milles Gustav Wasa sitter om ni varit på Nordiska?). Hon stirrar rakt upp i taket och reagerar inte när jag pratar med henne… Vad pysslar hon med? Efter en liten stund tittar jag också upp i taket och förstår att det är ju just taket hon tittar på. “Är det vackert”, frågar jag.  “Ja, det är jättevackert”, svarar hon drömmande.