Har inte bloggat speciellt mycket den senaste tiden…. tror det var när jag tog tillbaka mitt Facebook-konto som det havererade. Har bestämt mig för att börja igen. Både här och på ”allt om barn”.  Fast jag känner mig verkligen som en nybörjare. Har svårt att formulera mig och att hitta intressanta ”uppslag”.

Vill inte hänga på Facebook mer. Blivit smått beroende. Förstår faktiskt inte varför jag har behovet av att ”synas och höras”. Jag får tillräckligt med uppskattning och uppmärksamhet i verkliga livet nu mera. Varför söker jag hela tiden någon slags bekräftelse genom mitt bloggande och via Facebook? Jag tror egentligen att det snarare gör mig deprimerad…

På facebook finns massor av fotografier av mig, familjen och mina vänner. Där finns mängder av komplimanger som små kommentarer till korten. ”Åh va du e snygg”, ”wow, du är så vacker”…osv…. Det är oftast de snyggaste bilderna som hamnar på facebook och jag tar i stort sett aldrig åt mig av en enda  av dessa komplimanger på riktigt. I stället känner jag mig som en fejk. Blir nästan rädd att stöta på gamla bekanta i verkliga livet…. Vilken chock de ska få när de ser vilket ”ras” jag är i verkligheten? (vilka jävla egotankar…som om de skulle bry sig om vilket?). Fått massor av mail från flyktigt bekanta och gamla vänner som tycker att jag verkar vara en fantastisk person, som tycker att jag är så duktig och driftig (vad baserar sig detta på? Alla mina statusuppdateringar?). Fantastiskt smickrande men vilket jäkla skämt!! Har så mycket problem med både mig själv och livet. Jag är lat, tråkig och känner mig mest patetisk och löjlig…. Nä…det måste verkligen vara nog nu!

Men…. Om jag nu ska lämna facebook så måste jag ju skriva av mig på nåt annat sätt (eller måste jag ”synas”, synas för att finnas? Vet faktiskt inte)
Har i skrivit dagbok sedan jag var åtta år… När jag började göra en egen hemsida slutade jag med dagboken När jag började blogga slutade jag med hemsidan och när jag började facebooka slutade jag med bloggandet…. Kanske bara ett behov jag har att skriva ned i någon form vad jag sysslar med?

Känner i alla fall att jag vill bespara mina kära Facebookvänner alla mina dagliga statusuppdateringar och stela profilbilder. Den här bloggen är ju fri att följa liksom…. Känns inte som att man tvingar på någon den på samma sätt…..

Massa kram // Anna

Tillägg i efterhand: Jag vill verkligen inte verka otacksam. Det är självklart smickrande och jag har blivit glad av alla positiva kommentarer om mig som person och mitt utseende! Menar bara att jag själv inte känner mig sådan som jag framstår! Ber om ursäkt om någon tagit illa upp!